Kritikerna gillar Oivvio Polites White like me – utvalda texter om rasism 1992-2007:

Det är i bokens andra och tredje del där Sverige och rasismen tecknas i mötet med USA och om Allen Polite, den amerikanska pappan som vägrar vara svart, invandrare, inringningsbar, som White like me lyfter från dagstidningsjournalistik till vibrerande berättelse. Pappan som återskapar ras. Pappan som myten om det coola svarta USA. Pappan som den misslyckade författaren. Återskapande av nya förtryckarstrukturer och hela medvetandet som ett rasismens fängelse placeras framför oss som en sprucken frukt. (…) Ändå andas inte White like me uppgivenhet. Den är på väg vidare.

» Ira Mallik, Aftonbladet

Fängslande läsning om viktiga frågor - välskrivet, smart och personligt.

» Lina Wennersten, Stockholm City

Oivvio whoppar some ass i boken som utgörs av samlade artiklar om rasism. Gött och trevligt med någon som vågar vara politiskt korrekt, med Saïds och Fanons ord klingande som basnoter i varenda satsmelodi.

» Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Rodeo

Det här är årets hittills bästa bok, och du borde verkligen läsa den.

» Märta Myrstener, DN På stan

Det hela är så oemotståndligt intressant och välskrivet. Och så personligt utan att bli privat. Detta är verkligen en bok för hängmattan, en bok som tar greppet över generationer av utveckling av det postmodernistiska Nord.

» Josephine Askegård, Arbetaren

Polite kastar sig vigt mellan popkulturreferenser och historiska kontexter, mellan sjuttiotalsskildringar av Harlem och svenska miljonprogramsförorter. Porträtten av Oivvios pappa som upptar en stor del av boken är ömsint tecknade: berättelser om jakten på en väldefinierad identitet. En identitetsjakt som i mycket påminner om den som Jonas Hassen Khemiris fiktiva fader företog sig i Montecore – en unik tiger häromåret.

» Petter Lindblad, Tidningen Kulturen

Rekommenderas till alla som vågar ifrågasätta och till alla som vill få lite pepp i kampen om att definiera sig själv.

» Rasmus Malm, Frihet

Många aha-upplevelser. Känns om en nyttig bok att läsa när man befinner sig i det blandade men segregerade New York. Men jag tror den kan vara nyttig om man är lantis också. Den handlar mycket om identitet och normer (men det är mycket roligare än det låter.)

» Marit Bergman, Dalarnas Tidningar

Oivvios styrka ligger helt klart i angreppssättet. Med skarp analytisk skärpa skärskådar, plockar isär, dekonstruerar han olika företeelser och begrepp såsom ”invandrardebatt”. Ett begrepp som han menar i sig speglar medias tilltal: det reflekterar vem som talar och vem som omtalas samt vem som inte inkluderas. Media talar ofta om ”invandrare” men talar sällan till menar han. Oivvios kritik uppfattas säkerligen som obekväm på flera håll, men han är utmanande samtidigt som han vågar vara självkritisk och personlig.

» Lena Grönlund, Västerbottens Folkblad

Journalisten Oivvio Polite ifrågasätter föreställningar om rasismens natur och yttringar. Och han gör det på ett alldeles storartat sätt. Utan att bli utstuderad antar Polite positioner långt bortom standardformuläret och avslöjar rasismen, totalitär och banal, där den för mig annars knappt anas. /…/ Trots vissa invändningar kring det tematiska formatet är den bestående känslan längtan efter mer av Polites uppfodrande politiska klarsyn och språkliga innovationer. White like me är helt enkelt obligatorisk läsning för den som intresserar sig för sådana smala ämnen som makt, strukturer och människor.

» Kristina Lindquist, Amnesty Press

Det är märkligt och inspirerande att läsa dessa texter. Märkligt därför att ingen går fri. Huvudfienden är inte längre den enfaldiga sverigedemokraten eller den våldsamma rashetsaren, det är alla, jag själv inkluderad. Inspirerande därför att resonemangen sätter fingret på den vanmakt som man kan känna inför alla sorters bestämningar och särskiljanden när man uppfattar dem som lika värdelösa som ofrånkomliga. Något som jag i egenskap av slav, polack, tjeck, svensk, invandrare, utlänning och vit europé inbillar mig att jag kan relatera till.

» Andrzej Tichy, Kvällsposten